Igår kväll fick jag ett sms ifrån Marcus, basbyggaren. Basen blir klar i veckan. Jippii! Jag sänder iväg pengar på fredag, så har jag basen i mellandagarna.Gissa om det blir mycket spelande då.

För övrigt blir jag fundersam över vad som händer i vår stad. Kravaller i Brunnsparken igår, efter att någon spritt illvilliga rykten om flera tjejer på ett gymnasium. Det hade kommit folk från andra skolor och börjat mucka, så polis fick rycka ut. Va´fan, har de inga lektioner att vara på? Webben är ett livsfarligt medium, då vad som helst kan spridas, allt från oskyldiga upplysningar till rent illvilliga lögner, utan att det kan spåras, om man nu har skills att dölja sitt ursprung.

Varför man nu vill göra det.

Igår var en skön dag. Efter att ha hasat mig upp ur vår alldeles för sköna säng, åkte jag ner till Prinsgatan och Sharpers, för trimning av hår och skägg. Sharpers är som en gammaldags barberarsalong, de klipper hår men rakar skägget också. Med rakkniv. Japp!

Resultatet blev riktigt bra, tycker jag själv. Efter det mötte jag upp med Ceh på Järntorget och vi åt lunch på Bishop's Arms. Hem därefter och så förberedde vi oss för att gå på Sticky Fingers för att se Psychobrew, bland annat. Vi kom precis lagom för att se bandet innan avsluta sitt set och sedan var det PB.

Jävlar vilken energi de har på scen! Det är helt otroligt vad de öser på och duktiga musiker är de också. Allt som allt ett riktigt bra gig. Bandet efter var som en blek vindpust i jämförelse. De skulle mått bra av att flänga runt på scen lite. Nu stod de helt still och antog lite åttiotalsposer.

Det kändes som vi blev lite blåsta i baren också. Ceh bjöd mig på en öl och så tog vi varsin lakritsshot. Shoten var smaskens, men knappt 2 x fem cl. för hundrafyrtio spänn. Jävla rövarpris!

Angående min bas tillblivelse har det kommit så långt att plektrumskydd och stämskruvar kommit... Nästan klar alltså... Idag är precis fem månader jag beställde den. Wohoo...

Eller nåt.

I väntan på min nya bas sitter jag och tänker tillbaka på mina gamla basar. Det går i och för sig fort, de är inte många, faktiskt bara fyra.

Min första bas var en Rickenbacker 4003. Jag köpte den på Andréasson Musik 1976. Åh, vilket instrument det var, svart med vita kanter och inlägg, helt underbar att spela på. Tyvärr fick jag inte behålla den så länge, den blev stulen från Stefan Perssons föräldrars gillestuga, där vi repade.

För att ersätta Ricken, som var dyr som fan, fick jag gå ner i prisklass lite och skaffade mig en Ibanez Musician. Den var inte lika personlig som Ricken, men ett jättebra instrument. Jag trivdes hur bra som helst med den, men sålde den till en dansbandsmusiker i Boxholm, något som jag ångrar än i dag... Ibanezen såldes för att kunna finansiera inköp av en...

...Fender Precision -78, den bas som jag har nu som huvudinstrument. Den är en 3-tone sunburst, med en jazzbas-mic extra monterad i stallposition. Vad man kan säga om precision-basar är att de är rejäla arbetshästar, de går att spela på i vilket väder som helst. Jag har haft gig med den inomhus på fester, klubbar, större evenenmang och utomhus, på dansbanor, ( ja , jag spelade i en gammeldanstrio...inte min musik, men det gav pröjs.)

Jag hade varit bandlös, (hehe) en längre tid, men spelade på skolans, där jag jobbar, sångsamlingar och kände det var lite osäkert att lämna basen där nere, så jag beslöt mig för att skaffa en slaskbas, en billig Tenson P-bas. Det var faktiskt ett av mina bättre inköp visade det sig. Trots att den inte kostade mer är 1900:- har den varit bra, håller stämningen. Den är inköpt på Musik-Verkstan, stans budget-version av musikaffärer, där jag också införskaffat min förstärkare, en Warwick på 60W. Naturligtvis är det en för liten stärkare, men det får vänta med ny.

Så, till min senaste bas, som jag inte fått än... En Schatz Jazzbas. Jag såg dem första gången på Fuzz-mässan i år och blev först lite paff över hur de behandlat basarna. De var nämligen "relicerade" vilket betyder att de är slitna från början. Men slitningen har inget med hur de låter och alla jag pratat med säger att de är härliga att spela på. Så jag ser fram mot dagen då de ringer från Bussgods och säger att de har ett skrymmande paket till mig...

Småruggigt ute... Jag ska snart gå till jobbet. Tur att det är fredag!

För ett par veckor sedan var jag och Ceh och såg Jonas debut i Rawburt på Henriksberg. Man såg att han var spelsugen. Det visar sig nu att han är så spelsugen att han är med i ett band till, förutom Dragonland förstås, och det är Destiny.

Jag är också spelsugen...

Förresten, var faan är min bas?!!!

Okej, nu har jag väntat på min bas i över fyra och en halv månad. Varför?

Jo, den är specialbeställd av basbyggare från Laholm. Märket på basen är Schatz, efter huvudbyggaren och vad jag valt är en Jazzbas i Burgundy Mist. Den har två handlindade single coil pick-ups, en hals med block inlays och av vad jag sett, en glimt på Facebook, så är den spännande.

Sedan har vi ju problemet med när jag ska kunna använda den... Bandet jag spelar med har legat i träda sedan i mars och ingen ljusning verkar vara i sikte heller. Problemet är att vi, som många andra, inte kan få tag på replokal. Hittills har vi repat på Brännö, men den möjligheten försvann av ekonomiska skäl. Japp, så är det...

Sedan är det ju förstås om jag bara vill spela den musiken vi lirar nu. Jag har en avsevärt tyngre smak än övriga i bandet. Vi spelar en klassisk rock, men jag är mer inne på metal, typ DT eller In Flames. Min skicklighet räcker inte till förstås, men när basen kommer ska jag spela och träna varje dag.

Ceh kommer att bli trött på mig...

...är i och med det här inlägget död.

Just, det, stendöd! Fast det har ni väl redan märkt...

I helgen var Ceh och jag på bio. Vi hade fått två biljetter av Ceh:s mamma och vi bestämde att se von Trier:s "Melancholia".

Här kommer en snabb rescension: Vad händer...................*Gäsp*............

.....* Fan vad ont det gör i baken, hur lång är den egentligen? Över två timmar? Hjälp!!!*.....................*Äntligen slut, älskling, vakna nu!*

Oavsett vad man säger om von Trier:s geni, så är jag totalt ointresserad av hans ångest på bild. Att den dessutom vad låååååångsam gjorde inte saken bättre.

Fast, bilderna var jättevackra, Kirsten Dunst helt fantastisk, ja, hela casten var enormt bra. Att den var långsam bevisade Ceh med att somna två gånger under tiden, ( jag nickade visst till ett ögonblick också ;) )

En kul grej var att den var delvis inspelad på Tjolöholm.

Nu har jag sett två knepiga, långsamma filmer i rad. För tre veckor sedan såg vi "Farbror Boonmee, som minns sina tidigare liv", en thaliändsk film. Den var en aning långsammare än "Melancholia", men ändå så att jag gått och funderat på den efteråt. Den är från början en bok, skriven av en buddhistisk munk. Jag har sökt efter den, men den går inte att få tag på, tyvärr.

Idag fyller jag år, i tjugo minuter till. Det var grymt längesedan jag var här inne och bloggade. Jag har skaffat en ny dator, en iMac, eftersom min gamla PC börjar låta konstigt och stänga av sig hipp som happ. Att börja med Mac är att starta om på nytt, jag fattar just ingenting...

Ceh och jag har firat ett år tillsammans, det gjorde vi igår, med att äta på Kalimera. Det var rejält varmt och vi fick ett bord inne i lokalen. Det var helt olidligt och jag svettades som en gris. Till slut lyckades vi tjata till oss ett bord ute och det var underbart. Ceh åt fylld kyckling och jag en fisk- och skaldjursragu. Ragun var mycket god och risotton till helt perfekt. Vi tog Creme Brulée till dessert och den var riktigt god den med, perfekt bränd skorpa.

Idag vaknade jag tidigt, pussade Ceh hejdå och lät henne somna igen. Jag stack hem och fixade till en tårta, en schwartzwald, eller asfalt som vi kallade den när vi var pyttesmå, min bror och jag. Med sagda tårta gick jag över till mina barn och bjöd på den. De bjöd på presenter tillbaka, ett SF-kort med 300:-, Butler's irländska choklad och kryddor för pop-corn.

Tårtan smakade bra, men hade tyvärr en kort livslängd. Efter att ha stått i rumstemperatur i en timme rasade den ihop och blev knappt fyra cm hög. Synd, för jag hade velat bjuda Ceh och hennes syster också...

Jag lyckades plocka upp en ny tårta på Linnégatan, dyr som skam, men god var den. Lindha, Ceh's syster hade lagat middag åt oss och det var riktigt gott, lax och färskpotatis. Hon överraskade också med att ha köpt en present till mig, ett stort doftljus, som luktar himmelskt, det brinner just nu bredvid mig. Mmmmm....